Antoine Pesne, född 23 maj 1683 i Paris, Frankrike, död 5 augusti 1757 i Berlin, Preussen, var en fransk målare under rokokon. Pesne gick i lära hos sin far, målaren Thomas Pesne, samt hos Charles de la Fosse i Paris. Under åren 1705?C1710 företog han en resa i Italien och vistades huvudsakligen i Venedig, där han anslöt sig till Andrea Celesti, vars måleri tydligt påverkade Pesnes tidiga verk. 1710 kallades han av kung Fredrik I av Preussen till Berlin som hovmålare. Därefter företog han under de följande åren kortare resor till hoven i Dessau (1715), Dresden (1718), London (1723) och Paris (1724). 1733 utnämndes Pesne till ledare för konstakademin i Berlin. Han anses vara en viktig förmedlare av den franska konsten till Brandenburg-Preussen. Pesne var i huvudsak verksam som porträttmålare, men han utförde även talrika vägg- och takmålningar för Fredrik den store i de kungliga slotten. Ett av Pesnes mest berömda konstverk är Dansösen Barbara Campanini (cirka 1745). Detta porträtt med sin lätta och schvungfulla formgivning, det spontana penseldraget och de ljusa, pastelliknande färgerna är karakteristiskt för Pesnes arbeten och för rokokon i allmänhet. På ett virtuost sätt framställer Pesne den med tygblommor dekorerade sidenklänningen. Fredrik den store uppskattade sin hovmålares berömda plein-air-porträtt och lät hänga det på en framträdande plats i sitt arbetsrum i slottet i Berlin.   Related Paintings of antoine pesne :. | Jean Philippe | Portrait of an Old Jew | Portrait of Henriette von Zerbsten | Self portrait | Portrait of Anna Orzelska with a pug. |
Related Artists:
Giacomo Cestaro
painted A female Saint holding a plate of roses in
DUCK, Jacob
Dutch painter (b. ca. 1600, Utrecht, d. after 1660, Utrecht)
ALLORI Alessandro
Italian Mannerist Painter, 1535-1607 Born in Florence. After the death of his father in 1540 he was brought up and trained in art by a close friend, often referred to as his 'uncle', the mannerist painter Agnolo Bronzino, whose name he sometimes assumed in his pictures. In some ways, Allori is the last of the line of prominent Florentine painters, of generally undiluted Tuscan artistic heritage: Andrea del Sarto worked with Fra Bartolomeo (as well as Leonardo Da Vinci), Pontormo briefly worked under Andrea, and trained Bronzino, who trained Allori. Subsequent generations in the city would be strongly influenced by the tide of Baroque styles pre-eminent in other parts of Italy. Freedburg derides Allori as derivative, claiming he illustrates "the ideal of Maniera by which art (and style) are generated out of pre-existing art." The polish of figures has an unnatural marble-like form as if he aimed for cold statuary. It can be said of late phase mannerist painting in Florence, that the city that had early breathed life into statuary with the works of masters like Donatello and Michelangelo, was still so awed by them that it petrified the poses of figures in painting. While by 1600 the Baroque elsewhere was beginning to give life to painted figures, Florence was painting two-dimensional statues. Furthermore, in general, with the exception of the Contra Maniera artists, it dared not stray from high themes or stray into high emotion.